Öppet brev till verkligheten II

Hej Verkligheten!

Sen vi senast konverserade har jag kommit lite närmare döden, och ännu är jag inte speciellt mycket gladare. Jag vet inte riktigt varför men det är något med det stora hjulets eviga snurrande som gör att det gnisslar i mina öron, detta gnissel ger mig en molande huvudvärk som gör att jag vill riva spädbarn i stycken och klösa ögonen ut människor jag inte känner. Men sånt gör man ju bara inte... Fast man önskar ibland.

Men just nu är det inte livets gnisselverk som stör mig mest, det finns annat som får dessa huvudvärker att blomma ut i fullfjädrade migränanfall som resulterar i apati och tomma blickar.

Nej det är barn. Dessa små varelser från bottenlösa helveten som lever på samhället som en liten parasit. Skrik och gnäll, spring och stön. Deras totala inkompetens och oförmåga att ens på det lilla kunna lyssna på andra människor eller respektera andra gör att mina fingrar spritter och det enda jag vill göra är att befria världen från dessa monster.

Missförstå mig rätt, jag är väldigt medveten om att dessa små varelser behövs. Det jag inte förstår är varför de måste vara PRECIS överallt och förpesta mitt leverne. Lås in dem på ett speciellt hus tills de kan leva som normala varelser i samhället. Men nejdå, istället går alla dessa välvilligt inställda bärare av parasiterna runt och daddar dem som om det var okej att bete sig hur som helst. Och inte blir det bättre av att dessa så kallade "föräldrar" vill leva sitt liv PRECIS som vanligt och därför lyckas proppa igen gågator med sina parasitfordon (läs; barnvagnar) och sen inte visar någon respekt för någon annan. Deras små varelser är alltid mycket viktigare än allt annat. Det är som att dessa parasiter ätit upp hjärnorna och lämnat ett tomrum som sakta men säkert fylls med någon sorts patetiska försök till ett liv de hade en gång i tiden.

Jag skulle kunna fortsätta i all evighet, men det jag egentligen vill säga till dig verkligheten är att nu är det dags för en förändring! Ge mig barn som inte är monster, inte längre parasiter. Ge mig föräldrar som faktiskt ser att det finns andra människor som kanske inte riktigt tycker att deras skitunge är lika bedårande som de tycker, DET ÄR INTE KUL MED BARNSKRIK! Om bara några få kunde fatta det, kanske vi skulle kunna göra något.

Så for fucks sake, se utanför er egen fucking bubbla och inse att ni lever i en värld bebodd av människor och individer. Och inte som ni verkar tro, någon kopia av er som tycker att amning, blöjbyte och skrik är charmigt.

Seriöst!

Regards

Torsten "Wannabe Barnamördare" Flinck