Premiär: Veckans Dante

Yo!

Antar att jag borde skriva någon slags hälsning eller presentation av mig själv eftersom detta blir mitt första inlägg på den här bloggen. Okej, här kommer det: jag är bitter. Och jag gillar det!

Det är kanske det mest relevanta just nu.

Anyhow, jag hade införa ett återkommande inlägg här på bloggen som jag ska försöka lägga in varje vecka. Inlägget heter "Veckans Dante" och går helt enkelt ut på att jag ska placera tre personer/företeelser/institutioner/whatever på en skala som börjar i Paradiset, tar mellanstamp i Skärselden och slutligen landar i Helvetet.

Så, här kommer Veckans Dante!

Paradiset

50-öringens död. Ja, nu är 50-öringen död och befinner sig med största sannolikhet i just paradiset. Och det gläder mig. Hur många gånger de senaste åren har man inte haft otaliga små, värdelösa mynt skramlande i plånboken?

"Oh, jag kan betala kaffet kontant i skolan för min plånbok är helt nertyngd av mynt :) Oops! Det var bara 10 50-öringar! Jaha, här har man slitit ut ledbanden i axlarna genom att släpa på sina skatter och inte får man ens en äcklig kopp kaffe för det? WTF, liksom?"

Från och med nu slipper jag ovanstående scenario. Värt att fira!

Skärselden

Alla som klagar över att det är höst. Ja, det är ju fullkomligt oväntat att det blir höst i Sverige - år efter år, eller hur? Varje år, såhär dags, hör man folk i indignerad ton klaga på att man inte längre kan gå i minishorts ute (vilket ingen någonsin bör göra, egentligen!), att det är mörkt på kvällen (surprise, verkligen!) och att löven trillar av träden. Då har jag ett tips: skaffa långbyxor, elektriskt ljus samt en blomma inomhus. Eller FLYTTA TILL VARMARE BREDDGRADER!

Helvetet

Telefonförsäljare på stan. Nej, jag vill inte (på inga villkor) bli störd av extremt påstridiga försäljare när jag går på stan. OM jag skulle vilja byta teleoperatör är jag inte så fullständigt intelligensbefriad att jag inte själv kan gå in på nätet och kolla upp vad jag vill för att därefter fixa abonemanget som passar mig bäst. Jag behöver inte någon dryg 18-åring med backslick som är i mitt ansikte och pratar på oavsett hur tydligt jag bett dem dra åt skogen.

Om något parti, oavsett vilket det vore, la ett lagförslag för att förbjuda dessa vandrande pestråttor skulle jag gladeligen rösta på dem. Min tid och mitt humör är dyrbart och jag tänker inte slösa bort det på dylikt!