Idag tänkte jag leda tankarna till något som jag sade igår. Det fick mig att minnas en period i mitt liv som jag inte gillar särskilt mycket. Tiden i grundskolan var kantad av diverse tråkigheter som vi inte kommer att ta upp så mycket om. Det största problemet med Svensk grundskola är dess förbannade "alla ska med"-princip, detta betyder att standarden för utbildning sätts i den sämsta elevens takt. Vi var faktiskt två personer i klassen som kunde skriva, tala och läsa engelska i stort sett utan problem: "Flytande" alltså. Men när vi frågade vår lärare om vi kanske skulle kunna få svårare/bättre undervisning blev vi utsatta för en utskällning utan dess like. Jag fick som 12-åring höra att jag hade en avsaknad av empati som var vanligare hos psykfall.
Är det konstigt att man har fått en hatisk inställning till idioter? Jag undrar om jag varit en mildare person (attitydmässigt) om jag inte blivit utsatt för dumskallar som liten. Lärarna var SKIT fram tills 7-9:an. Där blev det lite annat, de värsta intelligenssänkorna sattes i specialklasser och våldsälskarna fick byta skola. Men 6 år av denna intellektuella misshandel har självklart satt sina spår. Det är inte så att man blir tolerant av att jämföras med psykfall som barn eller att man lär sig respektera andras bristande kunskap när man får en utskällning för att man är smartare. Jag hörde för övrigt att den lärare som gav mig och Rickard denna verbala misshandel fått en stroke: HOPPAS DU ÄR VEGETABIL DIN HYCKLARE. Det finns annat som gjorts av denna lärare som ligger bakom detta hat. Så bli inte oroliga för detta utbrott av ilska. Jag blir bara arg när jag tänker på det och det händer ganska sällan nu för tiden. Jag lärde mig ganska tidigt att inte bry mig om ovärdiga människors kritik. Jag är enormt snabbtänkt och självreflekterar i stort sett aldrig.
Nej det är en lögn, jag har självreflektion precis som alla andra. Skillnaden är att jag inte mår dåligt; istället för att göra det tar jag tag i sakerna. Prata med folk som man kanske varit lite för elak mot , eller i detta fall ta tillfället i akt att säga det rakt ut: Ta inte mig på allvar för mycket Vulvan. Du vet att jag älskar dig. ;)
Nej tillbaka till ämnet. Empati är skit jag inte bryr mig om. Jag ställer mig frågande till detta ideal av dumskalleprinciper som inte håller, för fråga dig själv: "Vem fan bryr sig om dig när det väl kommer till kritan?" Jag har svaret: De som står dig nära. Nu vet du precis vart du ska lägga din empati. Jag är dock inte ond; jag behandlar okända människor som jag själv vill bli behandlad. Jag låter dem vara. ALLA är inte idioter, bara väldigt många. Men i min värld har precis ALLA en chans att bevisa sitt värde. Jag dömer inte folk jag bara ser, jag dömer folk som jag ser göra dumma saker. En person som som i full snöstorm med lömsk is under varenda snöbit kör bil i 200 km/h är en uppenbar idiot. En person som äger en begravningsbyrå är i detta fall en smart person. "Ovädret har krävt offer" NEJ. De visste precis vad de gjorde. Hade de sänkt farten hade det inte hänt något. Så jävla dumt och onödigt, jag tycker synd om personernas familjer. (Empati oh shit). Inse konsekvenserna av ditt handlande och hur det påverkar din familj innan du gör det där. "Det här går nog bra!" är något som sagts mycket innan folk har gått hän. Tro mig, jag har också haft ont.
Som slutord:
Skolan med sina idioter till ledare har dömt oändligt många intelligenta människor till "normalitet" på grund av sina principer. INGEN ÄR SMARTARE ÄN DOM ANDRA! De hetsar detta till sitt yttersta och jag hatar dem för det. Det känns alltid som att den stora dumma massan ska hålla tillbaka intelligens och utveckling på grund av sin avundsjuka. Det är speciellt skolsystemet med sin förbannade nomenklatur som står till svars; ni DÖDAR intelligens och står i vägen för de som VERKLIGEN vill lära sig så mycket som möjligt.
Det är synd att jag uppfostrades till att tro på ALLT som vuxna sade. Mina lärare ljög för mig; jag ÄR speciell. Det är ALLA. Varje person är unik och bara för att man smartare på vissa saker än andra betyder det inte att man är VÄRD mer. Även om jag som 12-åring tyckte att jag var värd en bättre utbildning. Tur att jag kom över denna vuxendyrkan i tonåren.
Nästa gång funderar jag på att diskutera religionens fundament. Och kom ihåg att inte låta idioter stå i vägen för din framgång! Du är värd varje framgång du själv åsamkar.
Nu är jag klar för idag, ska ta mig en kaffe om ett tag på stan i gott sällskap.
