Vid skrivandets stund kan jag inte komma på vem som skrev det, men varje person ser världen på sitt eget sätt med sina "glasögon", glasögon är då en liknelse med ens bakgrund och perspektiv ur ett vetenskapligt begrepp. Exempel: Du blev som liten biten av en hund, nu är du hundrädd och ser inte en hund som samma gulliga husdjur som en som äger en hund. Om "alla föds lika" stämmer så betyder det att de som kallas psykiskt sjuka faktiskt inte är det, de har bara ett eget sätt att se på världen. Deras glasögon är mörkare än alla andras kanske? Då ser de inte samma saker som sina medmänniskor, men samtidigt betyder detta att psykiska sjukdomar inte existerar utan bara är ett begrepp som myntats för att ursäkta de "sjuka", alltså de som har en annan världsbild. Om detta är en försvarsmekanism som folk har skapat för att slippa identifiera sig med de avvikande, eller om det är en konspiration skapad av världens alla psykologer för att skapa en jobbmarknad, kommer jag inte kunna svara på utan att undersöka det vidare. (Skämtsamt dock)
Alla har vi någon gång hört talas om något bestialiskt mord eller liknande på TV när nyheterna visats, de flesta har då någon gång tänkt "vilken sjuk jävel, jag skulle aldrig kunna göra något sådant". Nej? Det är nog bra mycket mindre som skiljer dig åt från den "sjuke" än vad du själv vill inse. Galenskap och genialitet ligger vägg i vägg; det är en tunn gräns ofta överskrids åt det ena eller det andra hållet. En tids geni är den andres galning. De flesta som är djupt religiösa passar in på det senare, men oftast är religionen bara en ursäkt för individens emotionella svaghet. Exempel: En man korsar vägen och blir träffad av en bil. Det finns två sätt att tackla detta, antingen var det guds vilja att man skulle bli påkörd och totalförlamad för resten av livet eller så var man själv klantig och kollade sig inte för innan man gick över. Samtidigt var det bilförarens fel eftersom han inte bromsade/stannade/såg sig för. Enligt lag var det ju bilförarens fel men folk är fast beslutna att se något djupare mönster i världen för att detta händer dem. Jag skrev för några år sedan en liten introduktion till det mänskliga psyket ur ett socialt perspektiv, det gjordes i och med en socialpsykologisk undersökning och jag plockar utdraget ur dess abstract: "[...]and I've found that one of the greatest flaws of the individual is the inability to see itself within the boundaries of its own existance."
Detta kan krävas lite närmare förklaring på svenska för de som fick det lite jobbigt att se vad jag menar. Jag menar att en av individens största felaktigheter är att inte kunna se sig själv ur något annat perspektiv än ur de glasögon han bär. Att vara så rigid att man inte kan stanna i fem minuter och bara tänka efter är ganska sorgligt.
Ta ett andetag och ställ dig frågan: Trivs jag med mitt liv?
Fråga dig sedan: Vill jag ändra på mig?
Oavsett svaret, fråga dig själv: Hur ser andra på mig?
Oavsett svaret: Vill jag ändra på mig själv?
Nu har ni kanske en lite mer utförlig bild av vart jag vill komma? Som narcissist borde jag inte kunna uppfatta detta själv, men faktum är att jag har frågat mig själv detta. Jag brukar som regel komma till insikt ungeför en gång varje dag hur lite jag bryr om hur den stora massan ser mig. Det finns ett fåtal människor som jag faktiskt tycker bra om nog och vars åsikter jag uppskattar. Att komma till insikt med sitt liv är bland de skönaste känslor man kan ha, att sedan inse att man trivs med vad man har är enormt tillfredsställande. Att inse att det finns saker man vill ändra på är mindre roligt; men samtidigt är den känslan man får när man tar tag i saker och ÄNDRAR på sitt liv världsrubbande. Insikten att man vill mer med sitt liv än att fortsätta på samma tråkiga jobb och ta tag i saker kan till en början kännas tungt, men tänk på den smaskiga tårta av tillfredsställelse som väntar på dig.
Och glöm aldrig att du INTE ÄR VIKTIGAST I VÄRLDEN. Du är enbart viktigast I DIN EGEN VÄRLD, INTE ANDRAS. Utom kanske dina föräldrars, flickväns/pojkväns eller stalkers.
Fortsättning kanske följer.
___
Här ovan har jag dragit en liten linje.
Det får agera som avskiljare då jag tänker komma in på något helt annat. Istället för att göra ett nytt inlägg flummar jag vidare här.
Självmord.
Det ordet har nu fått nytt liv (haha) i och med en persons självmord som han sände över internet. Folk försöker nu hetsa igång debatten med att "regler/lagar" ska införas för internet. Good luck, fuckface. Det finns nämligen en grupp som kallar sig Anonymous som kan göra det mesta med internet. Punkt om dem.
I Torsdagens "Debatt" på SVT kunde man se ett antal ansikten som såklart måste finnas med: Piratpartiet, Snyftnissen med anhörig som dött samt några politiker. Det är tragiskt att folk tar sina liv, javisst, men kom inte med några inskränkningar på MITT liv för det. Folk tar livet av sig av olika anledning och vill de verkligen dö så finns det väldigt lite man kan göra för att hindra dem. Den anhöriga i programmet var uppenbarligen arg och så vidare, sorgsen för sin sons död är ju uppenbart, alla föräldrar skulle vara det. Men att gå så långt att säga att hans son "blivit offrad på tryckfrihetens altare" är att ha hybris. Hans son offrades inte, han tog sitt eget liv, ingen annan dödade honom. Internet är den sista frihetens fristad, att börja inskränka på den vore att ta livet av folks sanna frihet. Utan fasad kan man uttrycka allt, istället skulle alla vara hämmade och hur skulle det kunna vara bra för någon?
Man säger att internet hyser ondska. Men var var killens egna föräldrar? Var var hans vänner? Var var psykologerna? Var var politikerna men mest av allt: Var var de som skriker högst nu? Dessa privatpersoner som hatar internetanvändares frihet. De skriker efter att folk ska ta sitt ansvar och istället för att hetsa på de svaga på internet (något jag tycker är jävligt dumt att göra) försöka hjälpa. MEN GÖR DET SJÄLVA! Var är dessa förbannade idioter när de svaga BEHÖVER dem? Det är lite sent att börja nu när han redan är död. Folk blir så arga på andra, de skriker på de anonyma att "det är deras fel". Nej det är det inte, de är en bidragande faktor till att han faktiskt hängde sig men det är inte DERAS FEL.
Den anhöriga farsan (det var ett annat självmord dock) sa att han skulle vilja "märka" den person som gav hans son drogen så att han aldrig skulle glömma att han gjort det. Hur fan skulle det hjälpa? Han måste varit exceptionellt dålig förälder om han inte hade någon koll på att hans son köpte en självmordsmedicin. Om man säger att "det fanns inga tecken" så antingen ljuger man eller så ville personen i fråga ta sitt liv så pass mycket att han i sina fulla sinnens bruk kunde hålla det hemligt för sina anhöriga. Plus: Personen var säkert vuxen och har all rätt att själv besluta vad han vill göra med sitt liv.
Skyll inte på internet. Skyll på er själva för att ni är för lata för att ta tag i problemen själva. HJÄLP ERA ANHÖRIGA, BRY ER OM ERA VÄNNER. Man kan inte göra mer för man är inte en tankeläsande superhjälte.
I och med detta vill jag berätta för mina vänner att jag alltid går att nå på diverse media: Om du mår så dåligt att du är suicid; ring mig, skicka sms, skicka meddelande på MSN eller tillochmed Facebook. Det går att nå folk. Inte för att jag tror att någon i min kompiskrets mår så dåligt, men om... Se raderna ovan.
